Då och lite nu

Alexandras reflektion: Notera! Vi behöver byta synsätt på klimakteriet och se det som ett tecken på visdom och mognad. Sprid de orden och det synsättet i samhället så att kvinnor i den gyllene medelåldern kan få synas och höras och beredas plats i offentligheten. Antiken är över. Världen behöver kvinnors visdom och mognad!

Antiken

Det finns inte mycket skrivet om kvinnor under antiken. Detta för att det litterära som skrevs, var av och för män. Och det finns ännu mindre om synen på klimakteriet under Antiken. Aristoteles skrev att det började vid 40 års ålder. Men det vi kan tolka av källor om synen på kvinnan i det antika samhället var främst att hon som skulle föda barn och sköta hemmet. Hon hade inga politiska rättigheter. En ogift kvinna, sågs inte ens som en medborgare.  

Medeltiden

Under medeltiden började man använda termen klimakterium. Det innefattade övergångsåldern för både kvinnor och män. Ungefär som nu, ansåg man att klimakteriet pågick mellan 45-60 års ålder. Och man såg det som en tid i livet för stora förändringar och framförallt att livskrafterna minskade. 

1800-talet

På 1800-talet, i takt med att den medicinska kunskapen utvecklades började klimakteriet studeras mer vetenskapligt. Det var under denna tid som termen "klimakteriet" myntades av den franske läkaren Charles Pierre Louis de Gardanne. Forskare började också undersöka de hormonella förändringarna som inträffar under denna fas och utvecklade behandlingar för att lindra symtom som värmevallningar och humörsvängningar. 

1938

1938 kom det första syntetiska östrogenet och blev ett populärt behandlingsalternativ för klimakteriebesvär. Menopausal hormonbehandling är idag den mest effektiva behandlingen mot värmevallningar och svettningar och har positiva hälsoeffekter. Samtidigt är behandlingen förknippad med en något ökad risk för bröstcancer. Denna risk blir större med längre behandlingstid och kan variera beroende på den specifika behandlingsregimen. Idag finns det behandlingar som ger oss möjlighet att hantera klimakteriebesvär och främja övergripande välbefinnande. Men - kunskapen och förståelsen för klimakteriet och vad vi kan göra för att må bättre, behöver öka.